Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Gnistor i mörkret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
och intog sin plats, sedan alla tvättat sina händer i
ett silfverbäcken, som en kammarsven höll, och
afhört hofpredikantens långa bordsbön.
Det ensliga Stegeborg kunde icke ofta glädja sig
åt någon fest och »lustighet», och den surmulna
värdinnan sjelf blef slutligen så upplifvad af Skyttes glada
och skämtsamma tal och berättelser, att hon efter
middagen lät hertigens »pipare och musikanter»
uppföra en slags konsert, hvars harmoni kanske icke var
så stor, men som var märkvärdig derför, att den tycks
hafva varit de sista glada toner som ljudit inom den
gamla borgen, hvilken nu är i ruiner.
Först två dagar derefter lemnade Skytte
Stegeborg, och det fordrades nära tre veckor innan han
ändtligen hann så långt som till Markaryd, vid
skånska-gränsen.
Om man berättat den lärde och skarpsinnige
mannen att tvåhundrafemtio år derefter skulle denna
resa kunna ske på en enda natt, så hade han troligen
antagit att fortskaffningsmedlet icke kunnat vara något
annat, än en af de beryktade »ungsrakorna», eller en
qvastkäpp ifrån Blåkulla.
Sex veckor derefter, midt i- den strålande
högsommaren, en afton vid elfvatiden, sitta tvenne
personer bredvid hvarandra i skogen på östra stranden
af sjön.
En stor vindfäld gran, hvars långa, vidt.utbredda
grenar länge sedan murknat under det djupa lagret af
jord och barr, erbjuder sin mossiga stam till en mjuk
och beqväm hviloplats åt hertig Johans ridknekt,
Erland Månsson, och hans käresta, torparflickan i
Svedjefallet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
