- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
323

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

323

till ... ni skall icke sörja mor . . .jag kommer igen
om sex år ...

De sista orden som skulle vara en tröst, föreföllo
honom sjelf så förfärliga i detta ögonblick, att ban
sjönk ned på bänken med händerna hårdt
sammanknäppta, förkrossad af smärta.

— Ocb du förstod icke att hoten var värre än
sotenf ... Du har sålt dig för hela denna tid! ...
Nej, det sker icke! . . . Du är bara sjutton år, de
kunna icke ta dig med våld . . .jag skall gå med dig

. vi ska ge igen pengarne . . . kom! . . .

— Mor, det är ej värdt att försöka . . . han sa
mig det . . . Och för öfrigt så ångrar jag mig icke.
Farfar var ju soldat, och när jag får ut resten af
värfningspengarne, så skickar jag dem hem till er, var
säker derpå ...

— Nej, säger jag! . . . Nej, jag vill det icke!
— utropade modern utom sig, ocb utan att böra på
hans tröstegrunder. —

— Låt mig gå; jag vet att det icke kan ändras,
jag skulle blifva forslad dit som en tjuf...

Mor Ulla, som liknade en stackars fågel, hvilken
i sin vanmakt söker att med förtviflan skydda sitt bo
och sina ungar för kråkorna eller katten, hade redan
rifvit upp ur dragkistlådan sin helgdagsklädning, men
stannade nu orolig, knep ihop de tunna läpparne och
betänkte sig en sekund.

— Jag går med dig i alla fall — sade hon.

— Mor! mor gå inte från mig! — ropade i
detsamma lille Petter, som vaknat och satt sig upp i
sängen.

— Nej, blif qvar ... jag vill ej ta afsked af
er der nere bland de andra. — återtog Tönne och
gick fram till sin lille bror, som ännu till hälften i
feberyrsel icke strax tycktes igenkänna honom.

— Petter du! se här har du lergöken som jag
lofvade dig — sade Tönue — och en strut med kaia-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free