- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
324

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

324

meller också . . . farväl med dig . . .jag reser långt
bort och när jag kommer hem så är du stora karlen
och kan hjelpa mor lika brå som jag . . . Rösten
stockades i Tönnes hals, han kunde icke fortsätta utan tog
blott gossens små heta, darrande händer i sina.

— Tönne! Tönne jag vill gå med dig! —
stammade Petter ifrigt.

Nu surrade det gamla vägguret och för första
gången tyckte Tönne att dess timslag skorrade hårdt
och obarmhertigt i hans öron, han klappade Petter på
hufvudet, slet sig ifrån honom och sade kort och med
ansträngning:

— Det är sent . . . jag får skynda mig . ♦ . adjö
mor! . . . Gud vare med er tills vi råkas! —

Mor Ulla hade, så snart hon fann att saken var
oåterkallelig, icke sagt ett ord, icke gjort en rörelse
mera, af sorg eller förtviflan, hon hade endast med
fullkomlig själsnärvaro och omtanke stoppat in i
Tönnes knyte allt hvad hon egde, som hon trodde kunde
vara honom till någon nytta, och då han nu räckte
henne handen till afsked skakade hon den helt enkelt
och sade:

— Herren förbarme sig öfver dig! —

Men i dessa enda ord låg kanske all den
moderliga ångestr den bönfallande smärta och resignation,
som en annan mor skulle hafva uttryckt genom en
mängd af förmaningar, och kärleksfulla ord, genom
tårar och svimningar.

Mor och son voro skilda åt 5 kanske för alltid,
men ingendera hade vid afskedet sett en tår i den
andres öga; först då dörren var stängd emellan dem,
strök Tönne med tröjärmen öfver ansigtet, innan han
lade käppen med knytet öfver axeln och sprang utför
gångstigen genom skogen, och mor Ulla stapplade ett
par tunga steg fram till träbänken, der hon satte sig
ned, i det hon tryckte sitt hårda krokiga finger i
ögonvrån. , ’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0326.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free