- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
351

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Tönne Rolf.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

351

Nu är det så, att Wysten liksom alla andra elaka
och gyckelfulla andar just kommer fram och visar sig,
då man mest tänker på honom och Lisas föreställning
var derför helt naturlig. n

Då hon efter ett par sekunder sansat sig och
blickade upp, såg hon framför sig en trång och djup
bergskrefva, der gräset* ännu växte grönt och fredadfc
för frosten och der ett par vilda äpleträd och en.
vacker idegran,* en stor sällsynthet i Östergötlands
klimat, växte symmetriskt och alldeles som de skulle
hafva varit planterade af menniskohänder.

Det var den vidt omkring i trakten kända och
fruktade »Wystens trädgård», hvari hon befann sig.

Ehuru denna plats låg helt nära mor Ullas stuga,
hade hon blott en enda gång som barn tillsammans
med Tönne varit der, men hon igenkände, den likväl
genast.

I sin tankspriddhet och förvirring hade hon nu
gått vilse och råkat att komma dit, och gripen af en
lika häftig som barnslig förfäran reste hon sig upp,
skyndade i vild flykt förbi de »tre förtrollade träden»
och vågade icke ens titta åt den lilla jordkulan, sona
låg bredvid och som beboddes af den fruktade och
temligen illa ansedde Bengt, om hvilken mor Ulla
talat, och hvars dåliga rykte kanske till stor del kom,
af den boningsplats han valt.

Katt mången torde hafva erfarit att i ögonblick,
af sorg och sinnets öfverretning, man tänker och
Jiand-lat på ett sätt, som man sjelf vid lugnare besinning,
knappt kan förklara. Den lilla vallflickan var hvarr
ken dum eller mera vidskeplig än någon annan, men
hon var olycklig, och det föreföll henne nu som om
hennes ogudaktiga tankar på Wystens hjelp skulle
omedvetet hafva fört henne till hans förmenta hemvist
och framkallat honom sjelf genom denna hemliga magi,
hvarom man väl alltjemt kan säga, att man »ingenting
lärt och ingenting glömt». .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0353.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free