Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352
Det hade imellertid blifvit allt mera skumt. Lisa
gick eller snarare sprang framåt öfver vindfällen, ste^
nar och torrt ris och allt mer och mer tyckte hön
sig förvillad; hon kände icke igen sig, allting syntes
henne främmande och besynnerligt, och då ändtligen
ett. hastigt ljussken framskymtade och försvann midt
fb*r henne på långt afstånd mellan trädgrenarne, kände
hon en verklig glädje och skyndade åt detta håll,
öfvertygad att skenet kom ifrån hennes eget hem,
eftersom det icke fanns någon annan stuga i den riktning
hon trodde sig hafva gått.
Ännu en gång lyste det närmare än förut, men
hur kom det till att detta sken åter släcktes eller
försvann; om det var elden ifrån Spiseln i backstugan, så
borde det väl lysa såsom hon sett det hundra gånger,
med en stadig glans, och dessutom var allt omkring
henne annorlunda . . . Dessa höga, spöklika tallar, denna
dimmiga, vidsträckta slätt, djupt under den höjd der
hon befann sig, dessa snåriga buskar och torra stubbar
och slutligen denna oformliga, mörka massa, som nu
med ens reste sig midt för henne och som hon i
mörkret icke kunde urskilja om det var ett berg, ett
stort hus eller blott en villa af hennes egen inbillning.
Hon stannade villrådig, hon kände sig yr i
hufvudet, som man blir då ögal; icke har något bestämdt
och redigt föremål framför sig, det var som om hon
drömt och gått i sömnen.
Det är troligtvis dylika förhållanden som gifvit
anledning till de många berättelserna om förvillande
skogsrån, om tomtar och spöken som drifva gäck med
vandraren och leda honom vilse i skogen, »förvända
syn» för honom och skratta så att det återskallar
i bergen, då han icke kan igenkänna och återfinna
sitt hem.
Nu lyste det till igen och ännu en gång och flere
ginger med ett matt rödaktigt sken, som flyttade sig
fram och åter och hastigt igenkände Lisa hvar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
