Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Tönne Rolf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
var. Hon hade kommit på andra sidan om
Bjerkerydsfällorna och stod nu vid ett stoyt, helt och
hållet förfallet och öfvergifvet hus, som fordom varit en
klädesfabrik, men nu stod tomt sedan många år, med
förstörda och öppna dörrar, utslagna fönster och
råttor och ugglor till invånare.
Äfven vid dagsljus var detta ställe hemskt och
otrefligt, och nu i halfmörkret såg det ut som en
verklig spökboning, så mycket mer som det just var ifrån
dess öppna fönstergluggar ljuset lyste, hvilket narrat
henne dit.
Det hade lyst genom fönsterna, men icke i alla
på en gång, utan i det ena efter det andra, liksom
om någon hade gått fram och åter med ett ljus
derinne; men hvem skulle väl vara här i det skräpiga
rucklet, som stått öde så länge och i hvars granskap
ingen bodde. /
Nyfikenheten förenade sig med rädslan och kom
Lisa att stanna orörlig, med uppmärksamma blickar
följande det dunkla ljusskenet, som försvann för ett
par minuter, syntes åter i nedra våningen och
slutligen lyste ifrån höjden af en skräpig och lifsfarlig
trappa på gafveln af huset.
Hon förstod att det var någon som bar en lykta,
och då denna nu kom att vändas så, att ljuset lyste
på sidan, såg hon att det var en liten kort och
krok-ryggig figur, med stort hufvud och långa armar och
igenkände genast Bengt i Wystens trädgård.
Hvarför gick han här och spökade? tänkte hon,
men ihågkom i detsamma att hon hört, det han
stundom brukade utbyta vistelsen i sin jordkula mot att
bo i någon vrå af det stora, förfallna huset, der han
inrättat sig så godt han kunnat.
Han var imellertid icke ensam, ty hon såg
tydligt två personer då de varsamt klefvo utför den
dåliga trappan. Ljuset släcktes i detsamma man
kommit ned och Lisa kunde icke mera urskilja något,
Claude Gerard. IX. 23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
