- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
420

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -

Prof.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

420

vilja för personen i fråga, ty du kan väl icke ännu
en gång upprepa —- det är då så tokigt att man en*
dast kan skratta deråt — att du icke vill gifta dig
derför att man finner dig vacker.

De båda damerna hade aflägsnat sig allt mer ifrån
det öfriga promenerande sällskapet och befunno sig
nu vid en helt aflägsen bänk i parken \ Ötilia satte sig
ned och sade sakta och alvarsamt:

— Du må gerna skratta deråt, det är derför icke
mindre sant. Denna skönhet, hvarom man beständigt
talar, och hvarpå jag ser att alla tänka, har
egentligen aldrig gjort mig någon glädje, icke ens då jag
var barn, och ännu icke begrep, att ingen verklig
förtjenst eller fördel låg deri . . . Hur dum och dålig, hur
simpel och andefattig jag än vore, skulle jag likväl i
männens ögon igenkänna samma känsla och från deras
läppar höra samma platta, värdelösa artigheter . . .jag
är för dem en docka, en leksak, som de vilja ega och
som de skola förbise och glömma, då mitt ansigte icke
mera är ungt och friskt, icke mera behagar dem ...

— Men att vara ful är väl icke något medel att
göra sig älskvärd! — inföll Ewelina leende.

— En ful flicka kan vara stolt och lycklig öfver
den kärlek hon vinner.

— På dig besannas då påståendet, att om man
inga verkliga sorger oclr obehag har, så tvingas man
att skaffa sig på hvad sätt som helst . . . Hvad du
säger är allt för besatt och förtjenar ingen
vederläggning; om du någonsin sjelf kommer att älska, så
försvinner nog dessa sjukliga inbillningar och du tycker
dig i stället icke vara nog vacker för att tjusa den
du tillber ...

— Jag vill hvarken tjusa eller tillbe.. . . jag
afskyr dessa fadda och öfverdrifna uttryck, jag vill att
man älskar mig i trohet och sanning, så länge jag
lefver, äfven om jag blir gammal och ful, och icke
endast älskar mitt ansigte ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free