Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
— Hör, nu ringer frukostklockan I — inföll
Ewe-lina afbrytande och steg upp. — Vi ha pratat, så att.
jag försummat mitt sista glas . . . kom nu, vi måste
skynda, ty strax efter kaffet skola vi ha
öfverläggningar om soiréen i morgon.
— Lyckligtvis behöfver jag icke bry mig^ om den
saken.
— Hvad! kommer du icke med?
— Nej, jag gör en promenad öfver klipporna.
— Men du har ju ännu icke frukosterat?
— Jäg äter mjölk och bröd hos fiskaren der
borta, du vet, det smakar så bra. — Adjö!
Otilia viftade med parasollet och försvann snart
på de slingrande gångarne i den vidsträckta parken.
— Hon är verkligen tillräckligt excentrisk för att
kunna fullfölja sitt vanvettiga lefnadsprogram —
mumlade den eleganta frun, medan hon ängsligt lyfte på
sin snäfva kjol för att kunna verkställa den svåra
passagen öfver diket, som skilde bänken ifrån
sandgången; det blef i alla fall en omöjlighet, och hon
måste beqväma sig att stiga ned i det våta gräset, om
hon icke ville göra den långa omvägen till bron.
Otilia gick imellertid med snabba steg framåt.
Hon hade ögonen fästade på marken och i hennes unga
sinne sväfvade om hvartannat dessa obestämda och
ängslande föreställningar, som ofta taga de
besynnerligaste och mest hotande former, men sällan säga oss
sitt rätta namn. Att skarpt bestämma sina begrepp
och definiera sina intryck är också en både svår och
ledsam sak, ty den leder till sä obehagliga upptäckter,
och vid tjugutvå år har man vanligen icke hunnit långt
i denna konst. *
Just som hon kommit till gränsen af parken hörde
hon någon med tunga steg komma gående bakom henne.
Förtretad öfver att blifva störd vände hon sig till hälften
om och såg den gamle, vresige kaptenen, som tydligen
ville upphinna henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
