Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -
Prof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452
Hvad lifvet sedan ger oss, få vi mottaga med
undergifvenhet ... ni känner det brydsamma förhållandet,
och jag fruktar att verkan af detta återseende icke
blir sådant som ni tror ... ty att visa en person,
som håller på att dö af hunger, mat, hvilken han icke
kan förtära, det är icke att rädda honom, det är blott
att öka hans qval . . . Detta försök sker på ert
ansvar, doktor.
— Nåväl, jag vill säga er sanningen . . . Om
man icke kan åstadkomma en hastig förändring i den
sjukes själstillstånd, så är han död, troligen innan
vec-kaps slut; det är möjligt att detta försök är onyttigt
och kommer försent, men vi riskera ingenting dermed
hvad hans lif angår.
— I detta fall vill jag skrifva genast . . . sade
friherrinnan beslutsamt.
— Ja, ni har ingen tid att förlora ...
— Men adressen?
— Den skall jag gifva er, ty jag är nu aldeles
säker, att det här kortet är min systerdotters, och jag
skall sjelf tillägga några ord, som hon förtjenar att
få höra — tillade den gamle doktorn med en så skarp
och förtretad ton, att den skulle hafva förvånat
friherrinnan ännu mera än upptäckten om hans slägtskap
med den eftersökta, om icke hennes ångest och
upprörda tillstånd gjort henne döf och likgiltig för allt
annat än sonens fara.
I två dagar hade Otilia varit Wolmars
sjukvak-terska, utan att han tycktes hafva någon aning
derom. Han låg som förut stilla, utan medvetande,
rörde endast läpparne då och då till en oredig
hviskning och öppnade sällan de slutna ögonen.
Den unga flickan var också så förändrad, sedan
han sista gången såg henne, frisk, glad och strå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
