Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
ofta till’barnens varning, hvilken mången gång drifver
dessa till motsatta ytterligheter, i fall icke redan
naturen gjort dem till kontraster^ kammarrådinnans dotter
hade derför i öfverflödande grad allt det skönhetssinne
och det mjuka, smekande behag? som modern af princip
och natur saknade.
Yrsa var visst icke vacker, hon hade de mest
oregelbundna och simpla drag, men hennes lifliga ögon,
hennes graciösa rörelser och barnsligt täcka, omedvetna
koketteri, voro så intagande, att hon vann allas hjertan,
och det bifall, man gaf henne, utgjorde på samma gång
den stackars kammarrådinnans hemliga och undertryckta
stolthet och uppenbara missnöje och bekymmer.
Äfven i detta ögonblick af sträng vältalighet kände
hon moderns förlåtliga svaghet och den obevekliga
uppfostrarinnans oro strida om öfverväldet inom sig.
Hon doppade pennan för tredje eller fjerde
gången, men lät den åter torka, utan att hafva skrifvit
ett ord på det rena papper, hon hade framför sig och
som i sjelfva verket hela veckan legat lika rent på
hennes stora, dyrbara och med alla möjliga skrifsaker
försedda bord, hvilket bättre tycktes passa i ett
em-betsverk än i en qvinnas rum.
För tillfället var intet hopp. om några litterära
ingifvelser, och som den systematiska frun nu också
fann tiden vara inne att afbryta sina funderingar, så
steg hon upp, just i detsamma som den mörka
bronspendylen midt framför henne på väggen med döfva,
långsamma slag förkunnade att klockan var tio.
Då hon kom ut i matsalen, der kaflfét var
serveradt, såg hon sin dotter i lifligt samspråk med en
annan ung flicka om tjugu eller tjugtuvå år. Det var
Yrsas guvernant, Abigail Neidhardt. De tystnade
ögonblickligen vid kammarrådinnans åsyn, ty det är
despotiska och moraliserande personers företrädesrätt att
verka förstumning och endast få njuta af sin egen röst
och sina egna omdömen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
