- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
467

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

467

Då dörren var stängd efter dem, drog Abigail ett
djupt andetag, liksom en tyngd lyfts från hennes
bröst, och hela hennes varelse syntes förändrad, det
var icke mera en marmorbild, det var en vanlig
lefvande ung. qvinna, varm och liflig, med själ och känsla
i blick och rörelse. Om kammarrådinnan kunnat se
henne nu, skulle den stränga frun troligen hafva
ansett sig böra vara ytterst förnärmad, ett verkligt offer
för falskhet och bedrägeri och genast afskedat den
stackars guvernanten, som så skickligt lyckats dölja
friskheten och glädjen af sina tjugu år, utan att den
obevekliga damen anade det hennes egen sträfhet,
hennes afskräckande fordringar och hårda domslut just hade
framtvingat detta hyckleri och påtrugat den unga flickan
en mask, som liknade hennes egen, och hvarförutan hon
ej ansåg pligtkänslan och dygden pålitliga.

Nästan i detsamma som mor och dotter försvunnit
och Abigail blifvit ensam i matsalen, hörde hon*
tamburdörren" öppnas, hörde slammer af sabel och sporrar
och såg genom den halft fördragna dörrgardinen sonen
i huset, den unge löjtnant Helge, hemkomma, åtföljd
af sin uppassare, en hästgardist, som bar en blomkruka
i famnen. Löjtnanten vexlade några ord med karlen
och mottog sjelf blomkrukan, då denne gick sin väg;
upplyftande dörrförhänget, tittade han sedan in i
matsalen och då ban såg Äbigail der, kom han in.

Han var en smärt och blek ung man, med ett vekt
och drömmande uttryck i sina mörkblå Ögon; han
liknade hvarken sin stela, högtidliga mor eller sin lilla
barnsliga syster och tycktes minst af allt passa för
krigarens hänsynslösa yrke.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0469.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free