- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
468

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

468

»God morgon, fröken Abigail!» sade han. »Äro
mamma och Yrsa icke uppstigna ännu?»

»Hvilken fråga! Hur kan ni förmoda att
kam-marrådinnän skulle tillåta sig en sådan afvikelse i sina
vanor?» svarade guvernanten småleende.

»Det är sant ... Så mycket mer som mamma ju
i dag har sin vanliga veckomottagning på förmiddagen,
och sammanträde af välgörande damer . . . Ack, hvad
det är för ett misstag af naturen, att hon icke blifvit
man! . . . Hon skulle fört kommando öfver en
rekrytskola, ett regemente, ett helt militärdistrikt med
obeveklig disciplin och rättvisa ...»

»Kunna dessa två saker förenas?» inföll Abigail
med oskyldig ironi.

»Vi lemna den saken», svarade löjtnanten leende,
»men, i alla fall, mamma borde hafva varit militär . . .
Se nu här, hvilken vacker törnros jag har!» tillade
han, visande pä blomkrukan, som han ställt ifrån sig
på bordet vid dörren.

»Ja, jag har redan i tysthet beundrat den; så
tidigt utslagen! . . . Det är för gamla friherrinnan, icke
sant? . . . Det är hennes namnsdag.»

»Icke ensamt för henne . . . Det är Grunila-dagen
i dag, och jag vet äfven någon annan, som heter så
öch som älskar de här Meka, bengaliska rosorna mer
än några andra blommor», svarade löjtnant Helge,
under det han med sin pennknif afskar den ena af de
båda utslagna blommor, söm ståndet bar, och räckte
den åt Abigail med en blick, som öfverhöljde den unga
flickans kinder med en färg långt högre och varmare
än rosens.

»Huru vet ni, att jag heter Gunila?» sade hon
brydd och tvekande.

»Åh, jag vet nog mer än så ... Men tag nu den
stackars blomman, som jag haft rätt svårt att kunna
uppsöka åt er.»

»Tack!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free