- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
476

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

476

Dagen derpå gick löjtnanten på vakt, utan att
hafva träffat någon af fruntimmerna, och då han
återkom och trädde in för att helsa på sin mor, satt
kam-marrådinnan vid sitt skrifbord och hade just inlagt
ett bref, hvars adress hon höll på att skrifva.

»Jag måste afskeda den der Mazzari», sade hon.
»man kan icke vara nog försigtig med unga flickor.
Karlen är en narr, och jag hade verkligen väntat mig
mera förstånd och uppmärksamhet af Abigail. Yrsa
måste ha en annan musiklärare . . .»

»Ja, det torde vara bäst», svarade Helge med en
så tonlös röst, att hans mor vände sig om, såg på
honom och sade:

»Hur mår du, Helge?... Du är icke frisk, du
har feber och dina ögon äro röda och inflammerade . . .»

»Det kommer af nattvaket . . . och så kan man
icke undvika att dricka med kamraterna, som komma
in i vakten ...»

»Du bör gå och lägga dig genast.»

»Ja, jag är mycket trött och sömnig . . . å propos,
hörde mamma när Andriette Engenstedt reser?»

»Ja, om några daV, men hon kommer igen till
Innocencen, och om du vill vara klok, så .. .»

»Det är just det jag vill, och det står mamma
fritt att underhandla om saken. Jag skall icke mera
lägga mig deremot.»

»Hvad! Verkligen, är det ditt älvar?» utropade
kammarrådinnan med glad öfverraskning. »Du gör
mig en obeskriflig glädje med detta beslut»,, tillade
hon ifrigt, då Helge endast svarade med en stum
böjning på hufvudet, »och du kommer icke att ångra
det. . . det var också hög tid, ty annars hade du
blifvit förekommen, Andriette är mycket omtyckt...
hvilken lycka, min älskade son! Nu vet jag med visshet,
att din sällhet är betryggad.»

Löjtnant Helges ögon blefvo hastigt ännu mera

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0478.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free