Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
röda, ett bittert och sorgset leende lekte på hans
läppar och han vände sig om för att lemna rummet.
»Jag skall tala med onkeln ännu i dag, ty jag
träffar dem i afton hos tant Amalia», återtog
kam-marrådinnan, som ville skynda sig att begagna det
erhållna medgifvandet och som icke märkte, att hennes
son redan var borta.
Innan kort hade också den kraftfulla frun
ordnat den äktenskapliga affären och trolofvat sin son med
den rika och i alla afseenden förträffliga fröken
En-genstedt.
Veckor och månader försvunno; nu var det vår.
Den unge löjtnanten hade allt sedan sin förlofning
varit mycket litet i hemmet, der han förr funnit sig så
väl. Antingen var han i sin kasern, på vakt, i sällskap
med sina kamrater, på baler och bjudningar med sin
fästmö eller hos hennes tant, men i hemmet såg man
honom nästan aldrig.
Hans mor blef derför helt förvånad, då han en
söndagsförmiddag kom in i hennes salong, just då hon
var klädd för att göra en promenad innan middagen.
»Jag har icke sett dig på flera dar», sade
kam-marrådinnan. »Jag visste icke att du var hemma.»
»Jag iiar suttit och läst hela förmiddagen ... Jag
är ledig i dag. . • Tänker mamma gå ut?»
»Ja, jag är tvungen att ha litet motion .. . jag
skall gå ett par slag i Kungsträdgården.»
»Då följer jag med, om mamma tillåter.»
»En sådan artighet! . .. Hur kommer det till?»
sade kammarrådinnan med mera ironi än
hjertlighet, i det hon pådrog sina handskar.
Löjtnanten följde henne ut i matsalen, der
kam-marrådinnan hastigt stannade, såg sig omkring liksom
hon sökt något och sade i missnöjd ton;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
