Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Gunila-dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
»Min parasoll .. . Se så, nu ligger den säkert
qvar hos Abigail, som skulle fästa fast fransen derpå...
Vill du vara så god och gå in efter den, jag såg den
på bordet i hennes rum . . . Hon är icke hemma
naturligtvis», tillade kammarrådinnan, då hon märkte sin
sons tvekan, »hon är med Yrsa i kyrkan . .. Jag skulle
möta dem vid utgången.»
Guvernantens kammare låg innanför Yrsas på
andra sidan om salen, och dörrarna brukade vanligen
stå öppna, men Helge hade aldrig varit der inne och
han gick nu dit med en sällsam känsla af på en
gång motvilja och nöje, ett hemlighetsfullt intresse, för
hvilket han icke ville göra sig sjelf redo.
De båda flickornas rum voro lika stora, men
mycket olika möblerade, och så snart Helge kommit
in i sin systers, såg han verkligen parasollen ligga på
bordet inne hos Abigail. Hans ögon sväfvade likväl
omkring i det lilla, nästan torftiga rummet, liksom han
ofrivilligt hade sökt ännu något annat.
Der fanns imellertid ingenting anmärkningsvärdt,
men då han skulle taga parasollen, stötte han till en
bok, som låg på bordet, den halkade ned på mattan
och då den öppnades, föll ett märke derur.
Helge skyndade att upptaga, och lägga den
tillbaka på sin plats; hänsigt då, att det var Abigails
bibel och att bokmärket bestod af en omsorgsfullt
pressad törnros, kring hvilkens stjelk var fästad en liten
pappersremsa, på hvilken med fin, nästan mikroskopisk
stil var skrifvet:
j>Min lefnads enda ros.
Den 30 Januari, Qunila-dagenJ>
Helge studsade, betraktade den vissnade blomman
så länge och noga, som om han velat räkna dess blad,
hvilka ännu hade bibehållit något af sin doft och färg,
skakade den sedan liksom i vrede och förtviflan, lade
den tillbaka i boken, suckade djupt och gick sin väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
