- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
495

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Militärbalen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

495

p& efaufruntmtnerj med hvilket en herre önskar dansa,
m&É anser det vanligen vara kändt förut, det är endast
han, som behöfver presenteras, och den stackars Susanna
fick ingen egentlig an ledning att rätta ett misstag, som
hon likväl anade, genom den artighet och
uppinärksam-keéf mgm visade henne.

Någon synnerlig konversation emellan de dansande
damerna existerar just icke på en dylik bal; Hillevid
vai* ständigt upptagen, hon utbytte ett par ord eller
en uppmuntrande nick med sin skyddsling, och
gladdes helt upprigtigt och hjertligt åt det nöje, hon så
oväntadt förskaffat henne, utan en aning om, att denna
qvöll skulle såsom ett bittert minne, ett verkligt
sam-vetsqval, qvarstanna i hennes egen själ.

»Säg mig, Hillevid», hviskade Susanna varm och
flämtande efter en liflig vals, »hvem är den der granna
berrn, som står der vid fönstret? ... och den, som
sitter i hvilstolen och hvaromkring alla samlas? ...
och den, och den?» fortfor hon nyfiken, och utvisande
med blicken dem, som i synnerhet fäste hennes
uppmärksamhet.

Hillevid besvarade bakom sin solfjäder hennes
frågor, och Susanna häpnade vid de upplysningar, hon
fick, oöh trodde nästan, att hennes vän gycklade
öfver heones okunnighet.

Det var ju excellenser och utländska ambassadörer,
prinsar, hertigar och sjelfva kungen, denna för
landt-folket så mystiska och heliga storhet, hvilken nästan
är en blott abstraktion, ett sväfvande begrepp, en
obestämd sammanfattning af all jordisk höghet och makt
... O, det var aldeles för mycket för den stackars
landtflickan!

Huru ljödo icke Hillevids ord i hennes öroé,
hon trodde knapt derpå och, böjande sig ned emot
sin vän, hvilken lyckligtvis i denna böljande’mängd
funnit en stol att sitta på, tillade hon med ännu lägre
röst:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0497.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free