- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Nionde delen. /
524

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Borta och hemma.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

524

kom jag nu ihåg det der ryska namnet — hon är
utmärkt söt och ämäbel, men talar bara franska . .v
hvad här är odiöst att gå! ... Bet är bra ^

att icke strö litet aska . . .» ’

»Men, mamma, då kunde man ju icke åka skrid*
skor», inföll Adelina, som nu först kunde få tillfälle
att svarat %ti ord på moderns framhvirflandé frågor
och anmälningar. j

Hon Var en liten, förtjusande blondin med nästan
évartblåa ögon, långa, mörka ögonhår, som skuggade
den finaste, mest rosiga kind, och ett uttryck af osktild
och menlöshet, som vanligen endast tillhör barndomen
och som män knapt skulle tro vara möjlig i stora
verldens societet. ;

»Jay du har kanske rätt, men man kunde
åtminstone göra vägar på isen . . . Åh, sådan gudomlig
vals! . . .» - .j

»Det är ju lancier, mamma... Vi ska försöka ’
att göra turerna deri ... Se, der sitter tant Amalia!
Stannar mamma hos henne?» sade Adelina, som
skyndade bort, förd af löjtnant Svaneskjöld, hvilken
alltjemt stått bredvid de båda damerna och nu i ilandi 1
fart, hand i hand med den unga flickan, flög bort öfve* I
isen, för att snart förena sig med en hel rad af dame^
och herrar, som, svängande i konstiga krokar hit ]om
dit, visade sin större eller mindre skicklighet i
skridsko-åkning.

Öfverstinnan gick att sätta sig bredvid sin åvS*
gerska, friherrinnan S., en mycket fin och aristokratis! i
dam, litet stel och högtidlig och mycket al varlig, enkfel
och olik henne sjelf. f ■

»Amalia, såg du att hans majestät åkte med Ad#^
lina flera slag?D sade Öfverstinnan genast, i det hoi
arrangerade sina små, taékra fötter på fen stor mall»
af lamaskinn, som en betjent i detsamma utbredÖA
framffär de båda fruntimmerna. iM

»Nej, det observerade jag ickeD, svarade friherriE-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:51:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/9/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free