Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<sp>Erik (likgiltigt): Nåå?! För jag är trött, och
i morgon blir det en ansträngande dag, med de där
båda utländska herrarna. (Paus. Maria ställer sig
framför honom, men kommer sig icke för med att tala.
Erik trummar på bordet.) Jag tyckte det var något du
ville säga mig?) (Reser sig till hälften.) Men det
kanske kan vara tills i morgon?
Maria (med samma röst): Nej! — (Gör en
rörelse som för att hålla honom kvar. Erik sjunker
åter ned i stolen. Gäspar.) Nej, nu — just nu
måste jag säga det! (Halft för sig.) Det är något,
som drifver mig att göra det! — Du sa’, . . . du sa’ . . .
att kärlekens makt är öfverskattad! — Jag tror du
misstar dig Erik! . . . Den är inget barn, som står på ett
bord och inbillar sig vara stor. Den är större än allt!
Den är det viktigaste i världen! Och därför måste
man tala om den med vördnad . . . . äfven de, som inte
förstår den, . . . . äfven de starka, som tro sig starkare
än den!
Erik (vänder sig plötsligt emot henne): Jag
förstår inte alls, hvad du menar! — är du sjuk?
Maria (lugnt): Nej! Jag är inte sjuk! Men jag
besinnar kanske inte, hvad jag just nu står i
begrepp att göra! . . . (Andas djupt.) Det gör ingenting!
Jag känner att det måste ske! — Erik! . . . . . Om
du finner orsak till förklaring . . . . . och förlåtelse för en
annan kvinna, så tror jag att du också skall kunna
finna detsamma, när det gäller — mig!
Erik (mera uppmärksam): Jag förstår dig inte!
Maria (framför honom. Med torr, behärskad men
kvald röst): Om jag, — om jag begått samma ”brott”
som den kvinna du i afton försvarade. — — — — —!
Erik (störtar upp som förvandlad. Står ett
ögonblick utan att tala. Så närmar han sig Maria. Hon
viker ett steg tillbaka, men ser alltjämt rakt på honom.
Talar våldsamt, ansträngande sig att behärska sitt
raseri): Du? . . . . Du menar, — . . . du säger, att du
skulle? (Brister i skratt.) Ha, ha, ha! — Det var en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
