- Project Runeberg -  När ljusens släcks /
22

(1912) [MARC] Author: Ellen Lundberg-Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

effektfull spelad scen! Jag förstår bara inte anledningen!
(Går ursinnig fram och åter).

Maria (står kvar på samma plats. Lugnt,
men med höjd röst och intensivt, som för att
öfvertyga): Det är sant! — Sant!! Jag säger dig endast
sanningen.

Erik (mellan tänderna. Tätt inpå henne): Och om
det vore så, — om det vederstyggliga du nyss nämnde
vore sant, hur skulle du då ett ögonblick våga stå kvar
i samma rum som jag, — se på mig, — tala till
mig!? . . . .

Maria: Därför, — att jag vill tala till dig! Jag
vet inte själf hvarför, men nu . . . . nu . . . .!

Erik (med en rörelse mot dörren. Talar mellan
tänderna med återhållet raseri): Tig! Inte ett ord mera!
— Ut! Ut här ifrån! — Tror du jag, jag — en enda
natt skulle vilja hysa en lättsinnig slinka, — en sköka
i mitt hus!?

Maria (stilla): Du vill alltså, att jag går?! (Går
mot dörren.) Ja, — då går jag, — men jag trodde . . .

Erik (går bort mot henne, tar henne om
handleden och slänger undan henne. Talar i dämpadt raseri.
Hastigt): Säg, att det inte är sant?!

Maria: Hur ska’ jag kunna säga det som inte
är sant! (Paus. De stå tysta midt emot hvarandra och
se på hvarandra).

Erik (doft): Du . . .! Du . . .! — Nej, du får
mig inte att tro det! Något sådant! — Från dig!? . . . .
Som jag känt sedan år och år! . . . . .

Maria (stilla. Sorgset): Nej Erik, du har aldrig,
— aldrig känt mig! (Paus. Sakta.) Knappt märkt mig . . .
förrän nu — i kväll!

Erik: Hur vågar du . . . .?!

Maria (lugnt): Och djupt, djupt inne finns alltid
någon logisk, omutlig orsak till en människas
handlingssätt! — Du visste inte själf, hur sant du talade! . . . .

Erik: Jag förstår dig inte!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:52:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljusslacks/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free