Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trampa mig på tårna. Det gör man inte utom
då man är kär, riktigt kär, till på köpet.
Nu var den första punschhalvan slut och den
andra påbörjad.
Nu tyckte Sven att hela livet log emot
honom. Eftermiddagens tråkighet var totalt
försvunnen; ensam var han icke, ty han hade en
flicka bredvid sig som han var kär i. Och då
musiken spelade, tyckte han att hans själ och
hennes själ befriades och båda foro de bort,
långt bort mot okända länder, bortom länderna
i det blå ...
Ja, så tänkte han, men då den andra
punschhalvan led mot sitt slut sade han högt: — Jag
håller av dig, Maria. — Men då det var sagt,
blev han nästan ängslig över sin djärvhet.
Men Maria såg på honom vänligt och sade,
medan hon tömde ett glas, samtidigt som hennes
knä vidrörde hans:
— Ska vi gå nu, Sven?
— Ja, sade Sven, nu gå vi, så kan jag få
tala med dig i ensamhet.
Så betalade de och gingo.
Då de kommo ut, frågade Maria:
— Vart ska vi gå, Sven?
Det visste inte Sven.
— Ska vi gå hem till dig? sade Maria.
— Till mig? Inte går det an, inte! sade
Sven och såg förvånad på henne.
— Varför inte? sade Maria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
