Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, det visste inte Sven. Men inte gick det
an att hon följde med honom hem på hans rum.
Vad skulle människorna säga om något sådant?
Inte var det för hans egen skull han var så
ängslig, utan det var för hennes.
— Men du bor väl ensam? sade Maria.
— Ja, det gör jag ... men ...
— Ja, då gå vi då, sade Maria, och så
tog hon honom i armen och drog honom
med sig.
Snart voro de hemma och gingo tysta uppför
trapporna för att ingen skulle höra dem.
Då lampan var tänd och de fått av sig
ytterplaggen, blev Sven åter lika blyg som han
varit förut under kvällen.
Han satt på en stol och tänkte: — Vad
skall jag säga henne. Skall jag våga be henne
om en kyss?
Men Maria gick fram till honom, och utan
han visste ordet om hade hon slagit sin ena
arm om honom, och kysst honom på munnen,
en gång, två gånger och många, många gånger.
— Nåå, sade hon, med ett menande ögonkast
på Sven.
Sven var yr och vimmelkantig av de många
kyssarna, men så sprang han upp och slog sina
armar om henne och kysste henne vilt som en
galning.
Maria skrattade.
— Har jag fått liv i dig nu? sade hon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
