Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningar - Den Helige Francisci lovsånger och böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
utgör hans mottaglighet för religiös inspiration till
poesi. Den, som aldrig så litet känner den italienska
folksjälen, förvånar sig icke, då han märker, huru
mitt under lagstiftningsarbetet hänförelsens vågor
strömma in över ordensstiftarens själ och rycka den
lugna eftertanken med sig i ett svall av lyckliga, upp-
rörda ord. Också ingår i alla prosaskrifter av Fran-
cisci hand ett element av religiös poesi. I det nyss-
nämnda kapitel XXI av Första regeln talar han så-
lunda själv om en Lande eller lovsång, vilken »alla
mina bröder äga rättighet att frambära». (Sid. 39.)
Dennas likhet med »Solsången» är omisskännlig. Samma
regels sista kapitel innehåller en annan laude, och
även i det sjuttonde kapitlet (sid. 36: »Och låtom oss
till Gud Herren....») frambryta psalmtoner, vilkas
melodi läsaren av »Laudeo Del» kommer att igenkänna.
Av religiös diktning utanför prosaskrifterna äger
eftervärlden i behåll först och främst fyra laudi av
Den Helige Francisci hand, nämligen tre på latin •—
»Laudej Domini», »Landet de virlulibuö», där Helgonets
hälsning till de i särskild mening franciskanska dyg-
derna för tanken till Giottos allegoriska valvfresker
i Assisibasilikans högkor, och »Laudej Det» — samt
en på italienska, den bekanta »Solsången».
»Landet Domini» eller »Herrans lov» utgör till sin
huvudsakliga del en parafras av Fader vår. På
denna följer ett slags växelrecitativ, komponerat av
texter, hämtade ur Daniels bok, Apokalypsen och
den kyrkliga liturgin ^Te Deum). Den mäktiga bönen
med sitt rytmiska brus av ömsom stigande, ömsom
sjunkande röstvågor är ännu icke förstummad i Ita-
liens franciskankyrkor. I sin Pilgrinubogen berättar
Johannes Jörgensen, huru han i Greccios ålderdom-
liga kor på dess böljor känt sig buren tillbaka genom
seklerna, tills han uppnådde »den starkaste förnim-
melse, som någonsin blivit mig förunnad, av vad me-
deltiden var».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
