Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Upplysningar - Den Helige Francisci lovsånger och böner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
männens lovsång i den brinnande ugnen». Den Helige
Franciscus älskade dessa gammaltestamentliga »laudi»,
särskilt den sistnämnda, vilken ingår i det franci-
skanska breviariet och i många år hade utgjort hans
aftonbön. På grund av sin subjektivitet och på grund
av inspirationens självständighet bär dock dikten den
äkta konstens omisskännliga prägel. I den italienska
litteraturhistorien intager »Solsången» en bemärkt ställ-
ning, emedan den är dess första religiösa hymn, skriven
på folkspråket, volgare. Därmed utgör den ett före-
bud till den italienska renässansdiktningens blomstrings-
tid, vilken med Dante i det följande århundradet
skulle förvärva sitt största namn. »Denna den exta-
tiska Gudstillbedjans hymn», skriver en italiensk littera-
turkännare om »Solsången», »är den första blyga
plantan, vintergrönans himmelsblåa blomma i mysti-
kens örtagård. Den är morgongryningen, som bebådar
det fulla middagsljuset från Divina Commedia.» .
Då Franciscus hade diktat »Cantico di frale Sole»
eller »Laude delle crealure», tonsatte han den själv.
Det var hans avsikt att utsända sina lärjungar två
och två på en ny predikofärd såsom i gångna, lyck-
ligare dagar, varunder de vid varje tillfälle, då de
hade talat till folket, skulle avsluta sitt anförande
med att till sina nyckelharpor eller lutor sjunga »Sol-
sångens» ord. »Vad äro väl Guds tjänare annat än
vandrande spelemän, utsända för att upplyfta män-
niskornas hjärtan till Gud och föra dem till den sanna
glädjen?» (Speculum perfectionio, kap. C.) Ur denna
synpunkt får ordensstiftarens laude på modersmålet
ett bestämt samband med de tre tidigare latinska.
Alla fyra äro de nämligen avsedda för gudstjänstbruk,
i det att »Solsången» är en friluftshymn och däri-
genom jämförlig med vår äldsta svenska psalm, »den
kristliga morgonvisan» (424: »Den signade dag ... .»),
medan »Lauded Domini», »Lauded de virtulibud» och
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
