Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den var i religiöst hänseende, är svårare att säga, då den
vetenskapligt bildade lärarens åsigter i detta hänseende icke äro
för förf. bekanta.
Kändt är deremot, att något kristligt allvar icke i
barndomen framträdde hos den af lärjungarne, hvars
lefnadsteckning nu framlägges. Märkvärdigt är dock, att redan i
barnaåren Lars Levi Læstadii ovanligt rörliga fantasi kretsade
omkring andeliga föremål. Så såg han en gång i drömmen
«en qvinna, som svettades blod för kristendomen. Denna
åskådning, som hos drömmaren väckte en liflig sympati och en
förunderligt hög känsla af vördnad och beundran», hade aldrig,
enligt Læstadii egna ord, gått ur hans minne. «Men hvad det
var för en qvinna, som svettades blod för kristendomen, det
har icke ännu», skrifver han 1852, «blifvit klart för
åskådaren.» Ett annat spel af den redan i barndomen så lifliga
inblllningskraften nämnes med följande ord: «Likaledes kände
förf. tidigt i barndomen en förunderlig liklukt i skogen, och
denna liklukt förekom ofta. Att den verkligen var en andelig
liklukt kan förf. sluta deraf, att han i drömmen ofta hade att
göra med de döda, och dessa döda ansatte honom hårdt; men
förf. fick en så förunderlig kraft att flyga högt öfver jorden,
så att de döda icke kunde göra honom någon skada.» Dessa
«åskådningar i drömmar» ansåg Læstadius sedermera «häntyda
på ett inre dödt tillstånd och innebära en aning, liklukten och
fäktandet med de döda om den andeliga och eviga döden,
flygandet, som befriade från dödsångsten, om en högre kraft.»
Andeligt lif ansåg han sig dock sakna.
Det gifves också ingenting i Lars Levi Læstadii teckning
af sin barndomstid, som antyder tillvaron af något sådant.
Men att han deremot var en mycket yster pilt, visar sig af
hans egna ord. Han säger sig hafva såsom gosse varit
benägen för «spratt och skälmstycken» och derjämte så oförvägen,
att «det var ett Guds under, att han icke bröt af sig armar
och ben i rännbacken.» Men oaktadt den ysterhet, för hvilken
den liflige gossen gjorde sig känd, visade sig redan tidigt, att
det framgick en melankolisk åder under all hans ystra
lefnadslust. Hans temperament synes hafva varit en blandning af
fadrens och modrens. Sjelf yttrar han i detta hänseende:
«Huruledes temperamentslyten fortplantas ifrån föräldrar till
barn, har Lars Levi uti de senare åren fått erfara, när en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
