Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Lars Levi Lu-sladius.
icke lika lätt ske, om lian fortfarande var hunden vid
missionsskolan i Jukkasjärvi. Af denna orsak var det denne
Lastadii förnämste medhjälpare och förtrogne van àfflyttade
från Jukkasjärvi till Karesuando, dar lian allt sidan varit och
tör det närvarande ar bosatt som nybyggare. Om således
Lastadii farhågor voro ogrundade, voro rl likväl icke mindr
egnade att oroa honom den lid de förefunnos, och af enskilta
bret visar sig tydligt huru ullvarsamma dessa laihagor voro.
Till de ledsamheter, som samlade sig omkring Laestadius
under de senare ären af hans lefnad, hörer äfven det
missnöje, för hvilket han a 18&8 blef föremal à dävarande
priiisen-ragentens sida. Dt denne furste besök be Norrbotten,
samman-träffade han med Laestadius i Öfver-Torne prestgård. Med
anledning at den senares vägran att vid middagsmåltiden
|ortala ett glas vin blef liaga om de starka dryckernas, särskilt
bräuviueta inflytande pä folket. La:stadius, om inledt diUa
samtal, förfäktade den åsigten, att nämde inflytande
bevisat sin lörsvagandt beskaffenhet genom de mänga vid
be-väringsmönstringarna kasserade ynglingarne. Prinsen-regenten
förklarade detta icke vara luihallandet och papekade det orätta
i att gifva bränvinet skuld tor de latta ki ppsskador
ynglingarne sjelfva tillfoga sig för att slippa undan
bevärings-exer- isen. Men Laestadius vidhöll sin åsigt om tillfälligheten
af det bevis lian anfört. Stödjande sig pa deu frejdade
läka-ren, generaldirektör lluss’ auktoritet och med asidosättaude af
all etikett, hvilken säkerligen var honom lika obekant som
heraldiken eller någon annan utom hans vetandes sfer belägeu
kunskapsgren, mötte lian med ett upprepadt: »joo»
tronföljarens upprepade: »det ar n ke sant». Efter dit hafva erinrat
om lagens makt att inskränka bränviossupandet, afstod
prinsen-regenten Iran taukutbytet med den oböjlige presten; men att
denne lakat i oguust visade sig ej langl derefter af det salt,
hvarpa hans auhållan att la följa ett kronans fartyg till
Stockholm af visa s. Sjelf söker Laestadius I i klara furstens
förhållande mot honom dermed, att han blifvit inför regenten
smädad af »Chrethi och Plethi», men uttalar tillika den
förmodan, att xstormen snart skulle ge sig», hvilket icke heller
kan betviflas, da han löriöriiat en furste med Karl XV.s
menniskovänliga och försonliga karaktär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
