Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ersättning för alla de obehag och den ogunst, som
den af så många förkättrade läraren från flera håll ådrog sig,
fann han i sina vänners kärlek. Yttringarna af denna kärlek
voro icke mindre egendomliga än den person, som var föremål
derför. Sjelf beskrifver Læstadius dessa yttringar på detta
för honom egna sätt: »Allestädes hvarest de väckta finnas,blir
jag i ordets egentligaste mening hundfilad af de väckta, som
icke allenast omfamna (mig, utan äfven[1]) hänga sig fast
omkring halsen och hoppa af glädje, när de se mig, hvilken de
anse såsom upphofvet till den salighet de nu känna. Jag har
likväl ofta gjort dem uppmärksamme på den omständigheten,
att denna kärlek till min person är en afgudadyrkan om de
icke skilja emellan den rätta upphofsmannen och medlet eller
verktyget i Herrans hand. I sin extas komma somliga i
flygande fart och klappa om mig rätt dugtigt, så att jag
stundom måste akta ögonen och örstolarna». Af sådana
känsloutbrott var lärofadern sjelf icke mäktig såsom man
kan se af hans egna ord. »När», fortfar han, »de blifvit sansade
efter en qvart eller så, visa de en klar insigt i nådens
ordning, grundad på lefvande erfarenhet och en kunskap i Guds
ord, som är förvånande. De hafva således likaså klart
begrepp, som de hafva lifliga känslor. Medan dessa flyga med
trons vingar öfver jorden, står jag med mitt stora förnuft
och känslolösa hjerta som en målad bock och kan icke
besvara deras kärleksbetygelser: blott några blixtar flyga
genom mitt af egenrättfärdigheten förhärdade hjerta.»
Det ligger någonting glädjande i att få omtala denna
Læstadii vänners och åhörares varma kärlek, hvilken likasom
göt ett förmildrande och försonande skimmer öfver de dystra
skuggor af ovilja och hat, som intaga förgrunden på taflan
af hans senare lefnadsår. Såsom vi längre fram få se, hotade
visserligen den innerliga tillgifvenheten mot slutet af hans
lefnad, att hos några hyperevangeliskt sinnade læstadianer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
