Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
livet. — Ja och sen råkades de först vid
tolvtiden, alltså samma lördag, Sven förklarade
sig ha sovit fyra limmar riktigt gott och var
vänlig och behärskad som tidigare, men någon
häntydning till den pinsamma upptäckten tålde
han inte. En anhållan framställde han likvisst,
det var när de åtskildes om kvälln: Leo, sa
han, breven jag skrivit ber jag dig avfordra
henne, tillnamnet ingenstans nämnt, sänd dem
till vännen Primus och säg att han bränner
upp alltsammans, honom och systern är jag
svar skyldig, de ha länge haft fördrag med
mig utan att göra frågor. — Nåja, löftet fick
han och gav ett fast handslag till tack, blicken
klar och öppen, han betraktade havet en stund,
så skildes de. Under natten försvann han.»
Otto Erik Minck sköt ut munnen,
överläppens lurviga, lingula borst pressades mot
den tjocka näsan, det ryckte spasmodiskt i
kindmusklerna, stundom i hela det stora,
rödlätta ansiktet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
