Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Väntade du dig något mer, Malin? Det är
ingenting iner — utom det att hon nu ligger
på elt sanatorium nånstans. Hur Leo gått
till väga för att infria sitt löfte ... å, han kan
vara praktfullt hänsynslös och hård, Leo,
alldeles storartad, hos kvinnorna driver han
igenom vad det än gäller. Tja. Vad vet vi väl
. . . vi mänskor! Vi vänner. Före ödets
fullbordan. Och klaga hjälper inte, hjälper inte,
så mycket vet vi.»
Här ett avbrott, en gumma i köket bjöd
ut linnespetsar, karelska linnespetsar, fröken
Malin kallades in för alt se på dem och kom
då ihåg hrevet till brodern, grävde i
handväskan och räckte honom det: »Jag är strax
tillbaka, Otto Erik», det föreföll som om rösten
svikit henne. Han tryckte pincenezen fastare
på näsan, tog fram sin pennkniv och skar
upp kuvertet, såg underskriften — Uriel Ingelet
— så läste han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
