Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en qvinna, af sällsam skönhet. Få män
skulle hafva kunnat se henne, utan att vid hennes
första anblick hafva erfarit, hvad Balzac kallar: "Un
frisson dans le sang".
Det var någonting egendomligt, någonting
obe-skrifligt i hela hennes väsende; hon var ej endast
vacker *), hon var i ordets hela bemärkelse förtrollande.
Hon räckte båda sina händer mot Alexander och sade:
— jag har väntat på min kejsare, så att minuterna
hafva blifvit timmar.
Alexander tryckte en lidelsefull kyss på hennes
läppar och betraktade henne med en kärleksdruokcn
blick, derpå svarade han: — Tiden har ej varit
kortare för mig; det är redan längesedan, som jag
önskade bortkasta herrskarespiran for att, salig såsom en
gud, få ligga vid min gudinnas fötter.
Han slog armen om hennes lif och förde henne
åter till soffan, der samtalet fortsattes i låga,
uttrycksfulla tonfall.
— Regeringsomsorgerna äro tunga, — sade
Alexander med en lätt suck, — min ande skulle alldeles
nedtryckas och min själ digna under dem, om jag ej
egde dig, som ingåfve mig kraft och lefnadslust. Hur
- i
*) ”Lamartine akrifver om henne och hennes förhållande till
kejsar Alexander:... »Men en hemlig och varaktig lidelse for
den skönaste qvinnan i hans rike, furstinnan N.....hade sedan
sjutton år aflägsnat honom ifrån kejsarinnan. En sextonårig
dotter, den enda frukten af hans kärlek, blef honom fråoryckt
af döden.
Han betraktade detta dödsfall såsom en varning och ett
straff af himlen.
Mindre beständig än han, öfvergaf honom i sin ordning
slutligen den qvinna, som han tillbad, för en af hans
adjutanter, hvilken han tagit till förtrogen i sin förbindelse med
furstinnan N .....
Förebråelserna hade varit bittra och afskedet sönderslitande.
Furstinnan och hennes medbrottsling lemnade frivilligt
Petersburg och reste till Italien, der vi sjelfva lärt känna henne och
skådat glansen af en skönhet, som i allas ögon fullkomligt
rättfärdigade Alexanders otröstliga saknad och smärta.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
