- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
124

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Signora, - fortfor han, vänd till det äldre
fruntimret, — jag hoppas att ni ej har någonting
mot en resa till Konstantinopel.

Följande dag var Anita ifrigt sysselsatt med att
packa in alla sina eleganta toaletter. Fernando höll
henne sällskap och hjelpte henne stundom med
ihop-läggandet af en klädning eller en sjal.

Den unga qvinnan var iklädd en peignoir af hvita
spetsar och öfver denna fladdrade hennes långa, svarta
lockar i vild oordning. Hennes vackra ögon, som lyste
af nöje, och lifligheten i hennes rörelser utvisade
tydligen, att resan från Petersburg ej längre föreföll henne
motbjudande.

Så var det också. Redan om morgonen hade hon
i Fernandos armar kommit till den öfvertygelse att
furst Trubetzkois bal betydde föga, och att
hufvudsa-ken var att hennes Fernando älskade henne;

— Hör du, — sade hon nu, ihopläggande några
spetsmantiljer, — i Venedig och Florens gick jag klädd
såsom italienska, och här i Petersburg visar jag mig
stundom i samma drägt som de ryska damerna. När vi
nu komma till Konstantinopel, så vill du kanske, att
jag skall styra ut mig i turban och sådana der otäcka
mamelucker samt till på köpet i en tjock slöja.

— Slöjan blir oundgänglig, — sade Fernando
skrattande, — jag skall hänga på dig den tjockaste,
som jag kan få.

— Det slall ni visst icke, sennor, — utbrast
Anita och kastade mantiljerna huller om buller samt
slog armarne om halsen på don del Riviera, — det
skall ni visst icke, ty ni har icke hjerta att sätta slöja
på Anita. Hu, de otäcka, tjocka slöjorna! Ingen
men-niska kan se huru man ser ut i en sådan.

Samtalet afbröts här genom inträdet af en betjent,
som anmälde att det var i mottagningssalongen en
främmand e herre, som enträget begärde att få tala med
don del Riviera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free