Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Hvarför har du icke sagt, att jag var
utgången? — sade Fernando med molnhöljd panna, — jag
befalld« dig ju att säga det, i fall någon främmande
skulle komma och söka mig i dag.
— Den främmande herrn sade sig hafva mycket
vigtiga saker att tala med hans nåd om.
— Huru heter han!
— Han har icke sagt sitt namn, och jag kan
icke påminna mig att förut hafva sett honom.
— Hm, jag skall komma.
Fernando gjorde en våldsam ansträngning att dölja
den häftiga oro, som hade bemäktigat sig honom, och
småleende åt Anita lemnade han rummet.
— Min aning har besannats, — tänkte han, då
han inträdde i salongen och kastade en snabb,
forskande blick på den väntande herrn. Denne hade
nämligen grefve Woinovitschs gestalt och ögon, men
der-jemte ett ljuslätt ansigte i stället för grefvens mörka.
Detta ljuslätta utseende föreföll don del Riviera bättre
på sin plats än det mörka, ty det förjagade hvarje
skymt af dunkel och ovisshet ur hans minne. Den
främmande herre som stod framför honom var
densamme, som förut hade uppträdt såsom grefve Woinovitsch
och för fem år tillbaka såsom herr Maritschy.
Fernando helsade emellertid kallt och frågade med
hvem han hade den äran att tala.
, Maritschy bugade sig med ett sockersött leende
och sade sitt namn.
Fernando bugade sig tillbaka, men denna gång
ännu mera främmande.
Då Maritschy såg, att don del Riviera hade
föresatt sig att ej igenkänna honom, påminde han honom
med den artigaste min i verlden om, att de hade sett
hvarandra på Bergelmo för fem år sedan. Don del
Riviera hade visserligen sedan dess förändrat
nationalitet, namn och till en del äfven utseende; men han,
Maritschy, hade likväl genast i den ädle spanioren
igenkänt herr markis de S:t Germain och hoppades
nu, att markisen ville förlåta honom detta hastiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
