Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om sorg qvalde hennes håg, när hon fördes hän från
sin hjeltes boning.
Kämpen slöt och böjde döende sitt hufvud ned.
Stum trädde Rano in uti sin grotta, och tvänne
gånger försvann solen bortom hafvet, utan att höfdingen
åter syntes bland sina män. Först när tredje
morgonen grydde rosig och stänkte sitt klara skum öfver
gräs och blommor, trädde han åter ur sin boning,
klädd i en rustning af djupblått stål och inlagd med
silfver.
Han slog med svärdet på sin sköld, så att det
klang vida i nejden, och oftikring honom församlades
alla hans män. Hans blickar öfverforo kämparnes skara,
och med spetsen af sitt svärd utvisade han trettio af
dem, de der genast borde reda sig till att folja honom
i härnad.
De öfriga skulle qvarblifva hemma.
Stumma lydde alla. Hvart farden gällde visste
ingen, och ingen vågade heller fråga.
I skogens dunkel försvann Rano med sina
utvalda kämpar, och de öfriga sutto hemma i frid.
Trettio gånger hade solen förgyllt de vestra vågor,
då de hemmavarande männen varsnade en drake, som
med rask fart styrde kosan åt deras strand. Han kom
från sunnan.
Under högt skri stormade de ned till hafvet,
rede-bogna till strid, ty skeppet var dem främmande.
Men när draken kom närmare, tycktes det som
om han saknade besättning, ty blott vid rodret sågs
en reslig man, som med väldig hand styrde fården
mellan de fräsande vågor. Det var Rano.
Häpne igenkände honom ’kämparne.
Men när draken sköt intill stranden, lutade den
väldige sig ned och upplyfte i sina armar en
qvinno-skepnad, som tycktes hafva legat vid hans fötter.
Der-efter sprang han i land.
— Dahel, — hviskade männen och delade sig
åt ömse sidor, då Rano med sin börda i famnen, utan
att helsa på dem, tog vägen åt sin grotta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
