Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det var verkligen Dahel som Rano hade
åter, men ej den fordna, rosig såsom morgonens sky,
utan blek och vissnad.
Rano hade försvunnit i grottan, och männen
för-blefvo samlade i dalen nedanför, afbidande hvad
härefter ske skulle.
Snart syntes höfdingen stående på en bergklint,
hvilken i fordna dagar sköt ut framför dörröppningen
till hans boning. Hans hufvud var obetäckt och hans
hår fladdrade för vinden.
—■ Hugstore kämpar, — ropade han med väldig
röst, i hundrade strider hafva våra svärd klingat hårdt
och gifvit ryktet att förtälja, det Rano och hans män
ej bäfvat för huggen. Pröfvat hafva vi de hårda
bar-dalekar och skiftat rof åt skrikande korpar. Vi hafva
klufvit sköldar och färgat de vestra vågor röda med
blod. Främst var jag bland eder alla, främst der
pilar susade tätast, der hugg måttades hårdast.
Hug-blödig månde mig ingen kalla, ty i striderna svällde
mitt hjerta af fröjd. Men nu böijar kraften att
domna ¿ch de höga makter kalla mig. Redan känner jag
hjertats väggar frätas och dödsrunor bränna mitt bröst.
Bland spjut har jag varit, och leken vardt hård.
Sårad kom jag åter till vänsäll strand. Mina män ligga
döde. på fiendekust. Ej höfves dem allena till blåa
salar gå. Jumala bjuder mig att följa dem åt.
Reden till ett bål af de höga träd! Med sköld på arm
och svärd vid sida vill jag dö midt ibland lekande
lågor och vällande rök. Fagerkindad tärna förde jag
med mig från sunnan. Nu är hon vissnad. I döden
månde vi följas. Svek bodde på de, purpurläppar.
Renad blir hon i 8 de röda lågor. Ranos svärd har
straffat falskhet; vredgad t sänktes det i Dahels barm.
Brynjan är purprad af qvinnoblod, blandadt med mitt
eget. Till aska månde nu allt blifva!
Han slöt. .
Tysta gjorde kämparne, såsom deras höfding hade
befallt. De redde till ett bål af högstammiga träd
invid bergets fot och antändé det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
