Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När lågorna slogo upp mot himlen, syntes Rano
åter på bergsklinten, med den ena armen omslutande
Dahel och på den andra bärande sin sköld.
Kämparne, hvilka, lutade emot sina svärd, stodo
sorgsna rundt omkring bålet, funno sin höfding i detta
ögonblick manligare och resligare än någonsin tillförene.
Men när elden började att omhvärfva honom, slicka
hans skinande rustning och rofgirigt sträcka sig efter
Dahels veka gestalt, slog han med ens skölden Öfver
sig och henne samt störtade ned midt ibland de
glödande flammorna.
Lilli tystnade här, ty hon hade intet vidare att
tillägga om Ranos död, och de båda ynglingarne
tackade henne för berättelsen, hvilken hon hade utfört
med så mycken värma och hänförelse, att Wladimir,
enligt sin förklaring, hade sett kämpar och eldslågor
så tydligt nedanför berget, att den täcka, gröna dalen
nu föreföll honom helt främmande. Georg sade
ingenting i den vägen, men han såg till och med mer
begrundande ut än han vanligen plägade, och då Lilli
blygt och halfhögt gjorde denna iakttagelse, sade han:
— Det var ett och annat i sagan, som har gjort
mig litet fundersam. Jag har af naturen det begäret
att vilja begripa äfven det, som jag icke’ kan fatta;
och nu förefaller det mig besynnerligt, att Rano, som
var en så stor och hård kämpe, ej förmådde qväfva
kärleken till en trolös qvinna.
— Ja, men jag tror aldrig, att Dahel var trolös,
— invände Lilli.
— Sagan antyder dock det.
— Det kan väl vara; men det är i alla fall
be-stämdt omöjligt att hon kunde vara det. Man måste
ju älska en sådan hjelte som Rano.
— Hvarför det?
— Åh, han var ju så modig och så vacker.
— Vacker, huru såg han ut?
— Jo, han var stor till växten och mycket,
mycket mörk . . . Lilli tystnade tvärt och rodnade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
