Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugoåttonde Kapitlet.
Följderna af en bekantskap.
Man hade spisat middag på Bergelmo och
deref-ter lemnat de dystra salarne för att inandas en mera
behaglig luft i trädgården. Der — på en vacker
gräsplan under stora lönnar — lågo Georg och Wladimir
sjelfsvåldigt pratande och i särdeles godt
eftermiddags-lynne. Ett stycke från dem på den breda sandgången
gick baron Arthur med pipan i mun ömsom blickande
på de vackra, blå rökhvirflar som han uppdrog, och
ömsom på sin fru, som satt på en bänk med ett
broderi i handen.
Emedan det är första gången, som vi hafva nöjet
att se friherrinnan Delvi i fria luften ibland en grön
omgifning, så kunna vi ej undgå att egna henne en
helt särskildt liten uppmärksamhet och finna, att hon
i likhet med andra vackra fruntimmer visar sig ännu
mera till sin fördel i trädgården än inom fyra väggar.
Hon är ljust sommarklädd, hennes kinder äro
öfver-gjutna med en vacker, lagom frisk farg och ögonen
hafva en halft beslöjad glans.
Man måste verkligen gå omtöcknad af en
moln-stod tobaksrök, for att icke Ifinna allt detta rätt
hänförande och behagligt eldande.
Baron Delvi gick äfven, såsom redan nämdt är,
omsväfvad af tjocka, blå rökhvirflar och markte alltså
icke hvad han borde hafva märkt. Dessutom hade
hans skönhetssinne den ganska allmänna vanan att
tröttna <och måste i likhet med öfriga
själsförmögen-heter söka sin hvila i ombyte. Han hade nu sett
Elisabeth så länge, att han rätt gerna lät sin blick hvila
på någoft annat vackert, och som den värde baronen
på intet sätt saknade den ofvan omtalade
speglings-förmågan, så gick han tills vidare helt belåten och
betraktade bilden af en skön flicka, som stod lika klar
för hans inre blick som friherrinnan och trädgården
A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
