- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
192

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hans yttre. Den sköna flickan hade han nyligen
sett i verkligheten, och han funderade nu på en
utväg att få återse henne.

Efter en stund hade han äfven lyckats att tänka
ut någonting som han sjelf fann rätt bra och lofvande,
och han stannade nu bredvid bänken för att meddela
sin hustru så pass mycket af saken, som kunde vara
lämpligt.

Till följd häraf fick friherrinnan höra, att
baronen, för att skingra den enslighet hvari hans
förtjusande maka lefde ute på landsbygden, ämnade att
ytterligare upplifva umgänget med granuarne, och för
det ändamålet hade han tänkt på att om ett par dagar
anordna ett båtparti med musik till en utaf öarne.

När baronen hade talat ut, lade friherrinnan bort
broderiet, såg upp på sin man och förklarade, att
ingenting skulle kunna vara henne kärare och
angenämare, än om de fingo lefva i tillbakadragenhet. Hon
hade redan flera gånger förut sagt detta och bad nu
Arthur ånyo att behjerta hennes ord.

Baronen mulnade vid detta svar och sökte
för-gäfves att bemantla sitt missnöje under några
konstlade ord, hvilka föranledde friherrinnan att än
varmare och allvarligare framställa skälen för sitt
yttrande.

Dessa skäl hade Arthur redan förut hört från
sin hustrus läppar, och ingenting på jorden var honom
förhatligare än det talet, som just måste beröra så
väl de svaga som svarta punkterna i hans inre.

Han afbröt således med kort röst hennes
framställning om det orättmätiga i att lefva upp en
annans förmögenhet, förklarade, att han sjelf ämnade att
sköta sina affärer, och bad henne försöka att aldrig
mera hvarken tänka på eller tala om den saken.

Derefter gick han sin väg och lemnade Elisabeth
att ensam frätas af förödmjukad stolthet samt att
begrunda omöjligheten af att slippa rodna inför sig sjelf.

Hvad de båda ynglingarne beträffar, så råkade de uti
den lifligaste glädje vid underrättelsen om båtpartiet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free