- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
199

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon var enkelt, men ovanligt snyggt klädd.
Hennes kjol af hemväfdt bomullstyg såg helt ren och
ny-struken ut, och ofvanfor det röda lifstycket
framskymtade linnet af bländande hvithet.

Hennes ansigte var vackert och gjorde ett
behagligt intryck på hvem som såg det. Hon hade stora,
vackra ögon af klarblå färg, fylliga och friska läppar,
ljus hy och tjockt, mörkbrunt hår.

Jägaren smålog vackert, när han fick se flickan,
ställde från sig bössan mot inhägnaden, lade
skjutväskan bredvid, befallde hunden hålla sig stilla samt
skyndade fram mot förstugudörren.

— God morgon, Elin, är du redan uppe? —
helsade han med en trohjertad blick och ett godt
handtag.

— Ja, du sade ju, att du skulle komma så här
dags för att helsa god morgon på mig, innan du gick
ut på jagten, och icke ville jag låta dig gå den långa
vägen förgäfves, det kan du väl förstå.

— Ah, det har allt händt förut, — svarade
han leende.

— Ja, men det var innan... — Elin tystnade
och rodnade.

— Innan — upprepade jägaren och fattade
hennes hand, — säg ut hvad du menar, Elin.

Elin drog sin hand ur hans, såg ytterligt förlägen
ut, och svarade:

— Det var, innan jag blef så mycket bekant med
dig, Kurt.

— Var det verkligen så du ämnade att säga,
Elin? — Den unge mannens röst ljöd litet sorgsen.

Detta sista gjorde naturligtvis tillbörlig verkan.
Det är ej så godt att motstå ett vemodigt tonfall.

Elin såg upp i jägarens ögon, de blickade så
hjert-ligt på henne. Hon svarade:

— Jag tänkte säga, att det var. innan iasr
bonade hålla af dig, Kurt.

— Ack, Elin, gör du det nu? — Han fattade
åter hennes hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free