Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra Kapitlet
När man längtar.
Under det att Georg Delyi sålunda invecklade sig
i Bin första kärleks många sorger och bekymmer och
hans värde farbror vid sin morgonpipa kom un dör
fund med, att den vackra, ljuslookiga landtflickan ännu
lefde i hans högvälboma minne, gick friherrinnan
Elisabeth helt glad i sitt toilettrum, Bmålog mot sin
bild i spegeln och gjorde den iakttagelsen, att hon
ännu bibehöll sig ganska bra.
Det låg någonting helt vackert och ljust öfver
hennes fina, själfulla ansigte, och glansen i ögat och löjet
på läppen tydde på vårdag i lynnet
Så var det ock.
Elisabeth hade denna morgon helsat solen med
en lycklig blick — också skulle solen tillföra henne
någon.
iå denne någon tänkte hon, när hon smålog, och
för hans skull var det som hon så omsorgsfullt valde
sin drägt. För hans skull var det äfven hon
hvar-ännan minut skyndade till klockan för att se efter,
huru mycket visaren hade skridit framåt.
Hon var en längtande qvinna, och huru mycket
än åren förmå att slita en mensklig natur, så förmå
de dock intet dervidlag.
Den mognade qvinnan blir sjuttonårig i de
timmar, som hon väntar på hvad som är henne kärt
Samma ljufva otålighet, samma intagande
behagsjuka!
Elisabeth väntade på Radzivil. Efter fjorton
månaders skilsmessa skulle hon återse honom här på
Bergelmo.
I dag — just denna dag — skulle han komma,
likväl ioke förr än vid middagstiden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
