- Project Runeberg -  Baronerna Delvi : Fria teckningar ur fantasi och verklighet af Mattis /
203

(1869) [MARC] Author: Mathilda Lundström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Detta visste hon, men började icke desto mindre
vänta honom redan på morgonen.

Hon hade stigit npp tidigare än vanligt för att
hinna kläda sig riktigt väl; också var hon nästan i
ordning, fastän klockan icke var mera än 9.

Ännu var det fyra timmar qvar, tills han kunde
komma. Elisabeth öppnade fönstret, för att bättre
kunna höra bullret af vagnshjulen.

Derefter såg hon på klockan. Hon var 2
minuter öfver 9. Ännu hade hon tid på sig.

Hon gick till spegeln och fann, att två lockar
lågo på ett oriktigt sätt. Hon ändrade dem och tyckte
sig i detsamma höra ett buller. Med återhållen
ande-drägt lyssnade hon. Det var ingenting.

Hon såg ånyo på klockan, som nu visade 5
minuter öfver 9, ordnade derefter sitt skärp, tyckte sig
åter höra bullret af vagnshjul och skyndade till fönstret.

Återigen inbillningskraften eller vinden.

Man skulle hafva kunnat småle åt Elisabeth, men
i och med detsamma tänkt på en sak — den, att i
de blå salar tvänne eolsharpor fordom hängde, genom
hvilkas underbara strängar en evigt vårlig vestan
dallrade;

Den ena harpan hänger ännu qvar högt ofvan
molnen, men hennes syster sänktes på en ethervåg till
jorden och skiftades i otaliga strängaspel, hvaraf hvaije
lades inom ett hjer tas väggar.

Och som nu hvarje hjerta derjemte har en evigt
ung känsla, en evigt vårlig vestan, som smekande
flyger öfver det himmelska instrumentet, så uppstår den
obeskrifliga harmoni, hvari jord och himmel
sammansmälta.

Det var en sådan harmoni som fyllde Elisabeths
inre och förorsakade henne öfver fyra timmars
förtjusande, okuflig oro.

Men när klockan omsider verkligen blef 1 och
bullret af en vagn verkligen hördes och hon, dold
bakom gardinen, hade sett den efterlängtade stiga ur
på borggården och träda uppför slottstrappan, sjönk

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:56:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lmdelvi/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free