Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se icke på mig på det sättet! — röt baronen.
Maritschy smålog: — Må vara, att hästen
skenade med henne, — sade han; — men säkert är,
att du kunde hafva räddat henne, om du hade velat.
Baronen knöt handen och Maritschy tystnade.
I detsamma inträdde Xischry och Ramskoj.
De voro nyss återkomna från Hellevifallet, der
intet spår efter den förolyckade ännu hade kunnat
upptäckas; men något längre ned åt elfven hade man
emellertid redan börjat anställa draggning.
Arthur afhörde slö och förvirrad alla
underrättelser och uttryckte efter en stund sin Önskan att
blif-va lemnad ensam.
De unga männen skiograde sig alltså, och baronen
fick vara ostörd med sina tankar.
Men ostördheten blef honom snart ännu
outhärdligare än sällskapet. Oupphörligt såg han för sig
Elisabeths sista, döende blick, oupphörligt tyckte han
sig höra hennes svaga, bedjande jämmer.
Han rusade upp från soffan och sprang fram och
tillbaka öfver golfvet, ringde derefter och lät bedja
herr Maritschy komma in. .
Diplomaten inträdde och qvarstannade sedan hos
sin vän till sent på aftonen.
Under denna tid fick kammartjenaren flera gånger
inbära vin. Arthur tömde det ena glaset efter det
andra.
Hans oro försvann härigenom allt mer och mer;
men han blef i stället oredig, och så fort Maritschy
gått, insomnade han, såsom han låg på soffan.
En timme hade väl sålunda förgått, då han
plötsligt såg en hög skepnad stå bredvid sig. Det var
en man klädd i glänsande riddarrustning med
ned-faldt visir, men genom hålen på detta lyste hans
ögon så stränga och vredgade, att Arthur ryste.
— Kom — sade gestalten och grep honom om
armen med en af sina jernklädda händer.
Isad af fasa,’ men drifven af en oförklarlig makt,
reste Arthur sig upp och följde honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
