Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De gingo ut ur rummet och genom korridoren
till det gamla taflegalleriet.
När de hade inträdt i detta, slog riddaren hårdt
igen dörren och leddov Arthur rakt fram till det stora
silfVerkorset.
— Se, — sade han, — och Arthur betraktade
darrande opalen i dess midt. Den syntes honom så
glanslös och mörk, som om en hel natt hade lägrat
sig deröfver.
Förvirrad böjde han sig ned och upptog ett hvitt
kläde, som låg vid korsets fot och började gnida
opalen; men ju längre han gned, desto trögare gick det,
och omsider märkte han, att det hvita klädet hade
blifvit helt blodigt.
I detsamma framträdde en annan gestalt. Det
var en reslig yngling med ädel blick, och Arthur
tyckte, att han bar Georgs anletsdrag.
Den harnesklädde riddaren helsade honom med
ett handslag samt visade derefter på opalen.
Med högburet hufvud gick ynglingen helt nära
intill korset och rörde sakta vid den mörka stenen,
och se, i ett ögonblick försvann dess dunkel, och den
var klar och glänsande såsom fordom.
Då lyste riddarens ögon vänliga, och han lade
sin hand välsignande på ynglingens hufvud och gick
sedan långsamt bort.
Elfte Kapitlet.
Georg ooh Lilli.
Åtta dagar efter dessa händelser satt Lilli på
tröskeln till Ranos grotta och såg, huru solen
närmade sig hafvet i vester.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
