Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och jag äfven. Vet du, jag stod och tänkte,
att det var svårt att ej ännu en gång få återse dig,
och just då kom du.
— Du- tänkte på mig — ack Lilli, det måste
du ofta göra, och jag, jag vill drömma om dig, min
egen flicka. Vet du, jag har blifvit så svärmisk,
sedan jag flck se dig.
Han smålog när han sade detta, och hela
naturen smålog omkring honom och Lilli slingrade
armar-ne fastare om hans hals.
— Och nu farväl, min hvita ros, farväl, och var
trogen! Jag går för att bryta vår bana och kommer
sedan for att fordra min lön. Farväl!
Tolfte Kapitlet.
Ett sammanträffande.
Det var aderton månader senare. En fuktig
februariafton hade utbredt sin dimma öfver
Petersburg, hvilket nti lifligare än vanligt påminde om en
viss gunstlings yttrande till kejsarinnan: ”Det är ej
den gode Gudens fel, om menniskorna envisas att bygga
ett stort rikes hufvudstad på en plats, af naturen
bestämd att tjena till boning åt vargar och björnar.”
Himlen var grå, och Newas yta syntes såsomen
hvit, böljande duk. Dånet af dess vågor, som med
skummande raseri piskade strandbräddarne, blandade
sig med vindens flämtande andedrägt, och då och då
urladdade skyarne sin vresighet genom störtskurar af
snöslask. Det var, med få ord sagt, ett sådant väder,
som de flesta fruntimmer skulle hafva kallat ”rysligt”
och de flesta karlar ”otrefligt”.
Allting har dock. sina beundrare — så äfven
snöslask och storm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
