Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gif mig en slant, vackra herre! — upprepade
hon och framsträckte sin hand.
De flesta menniskor blifva gifmilda, när de känna
sig lyckliga.
Georg uppdrog sin börs och räckte den gamla
ett 10 kopeks-stycke. — Mycken tack, ni är en god
ung herre, — sade gumman, instoppande slanten, —
jag såg det genast på linierna i ert ansigte. De äro
ännu rena och ädla. Ingen bitter sorg har ännu
grumlat ert sinne. Men nog blir det, — tilläde hon
dröjande och betraktade Georg ännu mera
genomträngande, — nog får ni sorg och det riktigt ändå.
— Ah tyst med ert prat, — utbrast Georg
förargad, — är det tacksamhet för min gåfva att säga
mig sådana der ledsamma saker?
— Sanningen, unge herre, om än aldrig så
bitter, är det bästa tacksamhetsbevis, som man kan gifva.
Jag sade er endast, hvad jag läste i ert ansigte; jag
önskar, att jag endast hade sett lyckolinier der.
— Bah, jag tror ej på spådom. Adjö gumma!
Georg ämnade gå förbi henne. ’
Hon fattade honom i rocken och qvarhöll honom.
— Hvad vill ni? — frågade han förvånad.
— Unga menniskor hafva svårt att förnimma de
gamlas tal, — svarade hon högtidligt; — se er för!
Örnhonan, som ni tänkte att föra i bo, flaxar bort
med en hök. Striden blir hård, och det synes, som
om unga örnen skulle blifva vingskjuten. Lef väl,
unge herre, gå nu hem och glöm ej, hvad gumman
Helli har sagt er!
Hon nickade åt honom och skyndade bort.
Georg stod orörlig och såg efter henne. -
Gumman Helli, — sade han sakta för sig sjelf, — skulle
det verkligen kunna vara den besynnerliga gumman,
om hvilken Lilli så ofta har talat? Mor Helli, den
gamla uppe i bergsklyftan, som säges veta så mycket
och förstå så mycket, skulle hon verkligen kunna
befinna sig härnere i Petersburg? Ja, hvarför icke?
— Det var besynnerliga saker, som hon sade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
