Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ja, mycket besynnerliga, — upprepade han och strök
med handen öfver pannan, som kändes het i den
kalla vinterqvällen. — Hvad kunde hon väl mena
med örnhonan och höken och unga örnen, som skulle
blifva vingskjuten? . . .
Bah ingenting! Sådana der gamla gummor prata
på sådant der sätt, utan att ens sjelfva förstå, hvad
de mena. Jag ger tusan hennes sladder. Jag är ej
något vidskepligt barn, som tror på trolldom. Bort
med allt grubbel!
Han tryckte mössan hårdt ned öfver pannan och
fortsatte sin väg framåt gatan med beslutsamma steg.
Fjortonde Kapitlet.
En blick i vår hjeltes inre.
En stark vilja, eggad af en djup känsla, ser
aldrig några omöjligheter. Hon liknar en eldig häst,
som, när han känner sporren för hårdt, försöker att
spränga öfver alla hinder.
Georg Delvi hade en sådan vilja.
Naturen hade nedlagt dess frö; uppfostran hade
utvecklat växten.
Herkulesgnistan i hans själ hade tändts på
samma gång som lifvet och sedan uppflammat märkbart
för hvarje år som gått.
Det öfvervägande grundämnet i hans inre var
styrka. Hou andades fram i allt hvad han tänkte,
allt hvad han kände.
Sin makt hade hon visat under de förgångna
aderton månaderna.
Han hade under denna tid arbetat rastlöst, oer-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
