Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans förnämsta karaktersdrag, och min öfvértygelse
har alltid varit, att han skulle komma att gå långt i
verlden. Men hvad han härtill behöfver är penningar
och beskyddande vänners inflytande. Han har hvarken
det ena eller det andra utan genom mig. Försöker
ni att binda ert öde vid hans, så gör ni mig med
detsamma till hans värsta fiende och krossar sålunda med
all säkerhet hans framtid. Det vore ett storartadt prof
på er kärlek. Georg har för stark hederskänsla för
att ej, i fall han märker er dåraktiga böjelse, erbjuda
er förverkligandet af de planer, som han i sina gossår
hjelpte er att smida. Han skall kanske äfven till en
böljan göra det villigt — men, tro mig, när sedan
motgångar af alla slag komma, när hans ärelystnad
erhåller stöt på stöt och han i förtid känner sig
utarbetad genom sina bemödanden att försörja er, då skall
han i tysthet förbanna er såsom sitt lifs onda engel.
öfvertänk detta, min fröken, och besinna noga ert
nästa svar till mig! Ni skall återse mig här i morgon
vid samma’tid.
Han bugade sig och lemnade rummet.
Tjugofjerde Kapitlet.
”Nej, mitt hjerta har blifvit
förvandladt till sten; det s&rar
min hand, då jag slår mot det.”
Othello.
En kaotisk natt herrskade i Georgs sinne, när
han kom ned på gatan efter sitt besök hosLilli. Alla
lidelserna i hans bröst tumlade om hvarandra, och ur
djupet uppsteg en djupets tanke: jag är bedragen.
Den tanken log hånfullt mot hans unga,
oerfarna, varma hjerta och hotade att genomisa det med
sin frost.
Han kände, att han ville hånle igen mot en hel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
