Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Först nu varseblir hon honom. Hvilken syn! Är
det han eller hans vålnad ? Hon trycker handen hårdt
mot hjertat for att hindra det från att krossa
refbe-nen och flyga till hans möte.
Han gör på samma sätt; och så förblifva de båda
ett par minuter.
Men inom dem svallar känslan allt vildare och
fullare. Den undertryckta kärleken höjer sitt väsende,
glömmer sina sår och vill tala.
I den tysta qvällen höres ett med obeskrifligt
tonfall utsagdt: ”Lilli
Allt hvad Georg hade tänkt, allt hvad han
bestämt sig för, allt hvad han lidit föll till stoft, och
guden i hans bröst trampade jublande derpå. Det
förflutna och det kommande sjönk ned i mörker, och
endast det närvarande fyllde hans själ. Han såg ej i
Lilli den trolösa, som han hade trott sig förakta,
koketten, inför hvilken han hade fruktat att
förödmjuka sig — han såg blott den qvinna, som han älskade,
och ögonblicket, efter sedan han hade uttalat hennes
namn, stod han bredvid henne med armen hårdt sluten
om hennes lif.
Vi våga nu knappast att fortsätta längre. Våra
egna moraliska tänkesätt och konventionella sällskaps-*
vanor förbjuda oss nästan att skildra, huru en ung
dam, som redan har blifvit införd i salongsverlden och
i hvars öron goda tonen har tutat sina ”études”, möter,
utan att vara skyddad hvarken af släp eller "förkläde*,
en ung man af ett mera förföriskt utseende än den
allra vackraste krigshjelten i löjtnant Mankells nya
modejournäl och låter honom slå armen omkring
hennes lif, utan att hon hvarken skriker, dånar eller i
dygdig förbittring skuffar honom ned för trappan.
Ja, vi nödgas verkligen — en smula skamflata
— erkänna, att Lilli uraktlät alla dessa tre saker och
i stället lutade sig mot den återkomne, så bittert
saknade älskarens bröst och, innan alla andra förklaringar
kommo i fråga, förklarade honom sin genkärlek på ett
stumt, men ganska tydligt satt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
