Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Databehandlingens lönsamhet och ledningens engagemang, av Lars O. Södahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aktualiserar och accentuerar endast den lönsamhetsdiskussion
som inleddes på hålkortsmaskinernas tid.
I Industrias undersökning redovisas ett antal ekonomiskt
orienterade motiv för datamaskinanskaffning:
– Bättre data (snabbare, säkrare, fullständigare, billigare).
– Ökad databehandlingsvolym på grund av flera anställda,
kunder, produkter, transaktioner.
– Lägre kontorskostnader genom reduktion av rutinpersonal,
mindre utrustning och lokalbehov.
– Större effektivitet genom bättre planering, beräkning,
kontroll, rapportering.
De här angivna argumenten är relativt svåra att värdera,
eftersom de i stor utsträckning överlappar varandra. Till
exempel: När databehandlingsvolymen ökar, blir det mera
betydelsefullt att reducera databehandlingskostnaderna (dvs. få
billigare data), och därmed få lägre kontorskostnader.
Riktigare är det att sammanfatta alla argument i två
kategorier, som ur ekonomisk synpunkt är väsentligt olika:
– Mekaniseringsmotivet, att genom en mekanisering och
automatisering utföra befintliga arbetsoperationer på ett
enklare och billigare sätt.
– Kontrollmotivet, att få utfört nya operationer som tidigare
inte var möjliga, eller också gamla operationer på ett bättre
sätt, så att man får ett bättre beslutsunderlag (snabbare,
riktigare, mera fullständiga, bättre bearbetade data).
Ur lönsamhetssynpunkt är det viktigt att ha klart för sig
vad som är vad, eftersom det är en väsentlig skillnad i
angreppssätt i det ena och det andra fallet. Inte sällan
fördunklas lönsamhetsfrågorna av att begreppen rörs ihop.
Mekaniseringsmotivet
Nästan alltid spelar önskemålet att spara rutinpersonal en
väsentlig roll. I anskaffningskalkylerna brukar det vara en
dominerande (och ofta överskattad) post.
Mekanisering av rutiner skiljer sig i princip inte mycket
från mekanisering av andra manuella operationer. Det är
frågor, som man numera inom industrin har lång
erfarenhet av att handskas med, och där det finns konventionella
lönsamhetsberäkningsmetoder, som länge använts.
Mekaniseringsvinsterna ligger i de »stora» rutinerna:
Löner, fakturering, kartoteksföring, etc. Ju mindre
bearbetningsvolym och -frekvens, ju mindre chanser för vinster på denna
sektor.
I viss utsträckning är det dock så att automatiseringen av
en rutin underlättar automatiseringen av den nästa, genom att
båda bygger på samma register och inputmaterial. Man får
en viss »integrationsvinst». Men samtidigt avtar också
mekaniseringsvinsten, när man kommer in på de perifera och
volymmässigt mindre rutinerna. Detta, samman med det
faktum att rutiner visar sig vara betydligt mindre enhetliga än
man är benägen att tro, gör att det är en definitiv gräns för
hur långt det ur mekaniseringssynpunkt lönar sig att
»integrera».
Av diskussioner, som förts, får man lätt intrycket att
»integration» är en kungsväg till lönsamhet inom
databehandling. Tvärtom, skulle man vilja hävda. Har man inte
uppnått vinst genom mekanisering av de »feta» rutinerna, är det
föga sannolikt att resultatet blir bättre om man också lägger
på de »magra» rutinbitarna.
Inom vissa branscher har mekaniseringsvinsten helt
dominerande betydelse i databehandlingssammanhang. Det gäller
de situationer, där rutinerna utgör själva huvudfunktionen,
som t. ex. i banker, försäkringsbolag, vissa statliga och
kommunala verk, etc.
När det gäller handel och industri däremot, är rutinerna
mera att betrakta som hjälpfunktioner till den egentliga
verksamheten: Inköp, produktion, distribution, försäljning. Här
har det visat sig svårt att försvara
databehandlingsinstallationer genom rena mekaniseringsvinster.
Undantagsvis har en försiktig satsning på ADB visat något
bättre resultat än en fortsatt hålkortsutbyggnad skulle ge,
vilket i sin tur reser frågan om hålkortsanläggningens
lönsamhet. Men det vanliga är, att man möter argument som:
»Visserligen har vi inte sparat personal totalt sett, men vi har fått
en hel del andra fördelar som är betydelsefulla.»
Praktiska lönsamhetsrön
Den mest fullständiga lönsamhetsredovisningen i Sverige för
datamaskiner är gjord i samband med Industriaredovisningen.
 |
| Fig. 2. Databehandlingens lönsamhet. |
Som framgår av figuren anses 31 av de redovisade 77
installationerna, ca 40 %, ge vinst, det vill säga mera än
kostnadstäckning. Fortfarande finns dock en rätt skeptisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 15:57:04 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/lmedata/43/0035.html
