- Project Runeberg -  Ankarsparre. En fin och oskyldig roman /
31

(1912) [MARC] Author: Ludvig Nordström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Hvari man lär känna en svensk major

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvad jag har sagt dig nu för framtiden!
Marsch!

– Ja, major! sade Abel och gick.

Nu kommo häst, vagn och handräckning,
och fru majorskan syntes i trappan.

– Är du klar? frågade majorn.

– Är du?

– Jag har varit klar sen i går kväll.
Allting på sin rätta plats. Om man band för
ögonen på mig, skulle jag ur kofferterna kunna
leta hvarje sak på sin plats.

– Har du telegraferat?

– Telegraferat!!

– Ja, telegraferat?

– Men, kära du...

– Har du telegraferat? frågar jag.

– Du sa ju, att du...

– Hva sa major Karlsson? sade
majorskan högdraget, och vid dessa ord bleknade
major Dömmare, kinderna sjönko in, blicken
tappade sin glans, benen blefvo mjuka och
började ringla.

Jag har ordnat allt, fortsatte
majorskan, född von Kask. Jag, herr major! Och
nu kan handräckningen komma. Här är
telegrammet! Lämna det till 71, är majorn snäll!
Se här!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:58:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lnankar/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free