Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Professor J. G. Wohlgemuth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefver i just nu, herr professor? Så till
exempel är det ju högst märkligt, att en hel del
förut skeptiska och likgiltiga, ja, på sin tid
rent af blasfemiska män med ens ha förlorat
förmågan att tänka och i stället ha börjat gräfva
i gamla papper och citera. Hvart man ser,
inom konst, press, litteratur, så har hjulet
stannat på centrum, man finner ju inte längre en
själfständig tanke, bara citat, kompilationer, ja,
rent utaf plagiat. Hvad kan det bero på, tro?
Kan professorn säga mig någon orsak därtill?
Nu har professor Wohlgemuth ett ganska
egendomligt sätt, som kanske förklaras af, att
han är så lärd och kanske i grund och botten
äfven ett litet stycke af en spjufver. När man
frågar honom om en sak, förvrids nämligen
hela hans ansikte, som om man inte framställt
en mer eller mindre enkel fråga, utan som
om man kastat en skopa vitriol i ögonen på
honom.
Så skedde nu också! Medan jag talade,
satt han med slutna ögon och förvridet
ansikte samt med handflatorna pressade mot
hvarandra, och på sitt vanliga sätt debatterade han
alldeles högt med sig själf och gestikulerade
därtill med händerna.
– Jaha! Ja! mumlade han. Alltså...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
