Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Professor J. G. Wohlgemuth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jaha! Religion... vetenskap... tradition... och
fosterlandskärlek... jaha... så skall det tas...
stunden är inne.
Därpå slog han upp ögonen, rynkade
pannan och fixerade mig hemskt, men jag blef
glad och inte rädd, ty jag kände honom och
visste, att detta bara var tecken till att det
skulle bli en teori.
Så började han tala med en röst djupt
nere i basens mörker men höjde den
småningom melodiskt och sjungande, så att det
blef som sol i rummet, och nu visste jag, hvad
som först skulle komma.
– Jag – är – mycket! sade han med
stark tonvikt på hvart och ett af orden.
– Mycket! upprepade han.
– Jag är jude... jag är svensk... men
framför allt...
Nu böjde han sig fram och sade hviskande:
– ... jag är lärd!
När han sagt detta, log han som ett barn.
– Lärd! sade han. O-er-hördt lärd! De
finnas, som anse, att det i hela Sverige icke
finns någon, som är lärdare än jag, ja, i hela...
kort sagdt... jag är lärd!
Det där var bara hans vanliga inledning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
